Sedan man på 1910-talet anlagt kraftstationer i synnerhet i de halländska älvarna, som låg närmast oss, så kom även frågan på tal att dra fram elektricitet till våra bygder. På ett sammanträde på Åkarps gästgivaregård i februari 1912 diskuterades frågan. En ingenjör E. Carlsson från Malmö höll ett intressant föredrag om "Elektricitetens användning och fördelar". Därefter vidtog en livlig diskussion och man enades om att tillsätta en kommitté, som skulle utreda frågan och komma fram med förslag till dess realiserande. En förening bildades och samhället fick precis till första världskrigets utbrott 1914 elektriskt ljus i stugorna. En elledning hade då byggts mellan Svalöv och Marieholm från en transformatorstation i Svalöv. Senare distributörer av elström i samhället har varit Marieholms municipalsamhälle, Marieholms kommun, Eslövs kommun och Ringsjö energi.
Telefonen kom tidigare till Marieholm än elektriciteten. Redan 1902 inrättades en telefonstation med manuell betjäning i det så kallade föreningshuset på Kvarngatan 12. Den förste telefonstationsföreståndaren var fröken Helgesson. Det första abonnentnumret 1 tilldelades Marieholms Tegelbruks AB. 1914 flyttades telefonstationen till det då nybyggda Samlingshemmet på Storgatan. På andra våningen hade telefonstationen i många år sina lokaler. På grund av fastighetens försäljning flyttades telefonstationen till fastigheten Järnvägsgatan 16 år 1949. Den inrymdes i fastighetens bottenvåning och stannade där till år 1961 då stationen automatiserades. På gården till Järnvägsgatan 18 byggdes den nya automatstationen. 1991 utbyggdes stationen med det så kallade AXE-systemet som innebär ett antal plustjänster.
År 1894 demonstrerades på Åkarps gästgivaregård Edisons fonograf. Ljudet var inspelat på en vaxrulle. Snart byttes den cylindriska vaxrullen ut mot en skiva, där ljudet upptecknas i form av spiralformad skåra. Trattgrammofonen såg dagens ljus och i många hem fanns sådana grammofoner tills den nättare resegrammofonen gjorde succé i stugorna. Detta var under 1920-talet, och då hade inspelningstekniken förbättrats genom inspelning av grammofonskivor på elektrisk väg i stället för akustisk. Tekniken har sedan gjort många stora landvinningar.
Radion kom till Marieholm i mitten av 1920-talet. Man började med enkla så kallade kristallmottagare och enrörsmottagare drivna med batteri. Det var ofta hembyggen. Hörlurar förmedlade ljudet. Men under 1920-talet började man också med högtalare, först med batteri sedan med elanslutning. Även här har tekniken utvecklats under årens lopp.
Hösten 1952 visades den första TV-mottagningen i Marieholm. Det var Reslövs föreläsningsförening som inbjöd till besök. På Samlingshemmets tak hade det monterats upp en antenn, som tog emot signalen från experimentsändare i Köpenhamn. Hemarks radio i Eslöv hade skaffat två stycken 17":s TV apparater från Holland. Det var uppåt 200 personer som tittade på de "hoppande" bilderna från Köpenhamn. Snart började TV bli allmän i husen, först kom sändningen från Danmark och sedan blev det svenska program sedan den nya TV-sändaren i Hörby tagits i bruk år 1958.