Redan år 1900 berättas det i en tidningsartikel att Reslövs socken hade ett litet bibliotek omfattande ungefär
300 band. I Marieholm startades ett bibliotek 1918. Det var på initiativ av fabrikör Jöns Hansson på yllefabriken. Han donerade 2000 kr som en grundplåt. Biblioteket förvaltades till en början av Reslövs föreläsningsförening och fick namnet Marieholms folkbibliotek. Lokal fick man i Samlingshemmet, som hade
byggts 1913 - 1914. För donationen kunde man inköpa inte mindre än 774 band. Föreståndare första året var
folkskolläraren O. Hammar, därpå tillträdde Alice Andersson, senare gift Christensen, tjänsten som
bibliotekarie. I hela 24 år fram till 1943 arbetade hon på biblioteket.
1932 skiljdes föreläsningsföreningen från sin uppgift att vara huvudman för biblioteksverksamheten i Marieholm. En särskild biblioteksstyrelse tillsattes. I Reslövs socken hade de båda bildningsförbunden ABF och SIS haft egna små bibliotek som år 1934 sammanslogs med folkbiblioteket. Året innan hade man delvis infört självbetjäning och lässal med referensbibliotek. Efter denna modernisering var ekonomin hårt ansträngd, varför man 1935 hade revyföreställningar på Samlingshemmet med amatörer från Marieholm för att förstärka kassan. Efter Alice Christensen blev Essay Nordström bibliotekarie år 1942. Hon hade då varit hjälpreda ända sedan 1933. 1 30 års tid skötte hon sysslan.
Då biblioteket i Samlingshemmet började bli gammalt och nedslitet och fastigheten skulle säljas av dåvarande Marieholms kommun i början av 1950-talet fick man se sig efter en annan lokal. Men det blev först år 1962 som nya lokaler kunde tas i bruk i en ledig lokal tillhörande Onsjö härads sparbank på Storgatan 23. Vid kommunalsammanslutningen 1971, då Marieholm kom att tillhöra Eslövs kommun, blev biblioteket en filial till huvudbiblioteket i Eslöv. Fastigheten Järnvägsgatan 16, uppförd 1890 och tillbyggd 1927, hade sedan år 1892 ägts av Onsjö härads sparbank, där man hade sin expedition. Efter flyttningen 1953 såldes huset till Marieholms kommun, som hade kommunalkontor där fram till den 1 januari 1971. Därefter var det många diskussioner om vad fastigheten skulle användas till. Slutligen beslöts att biblioteket skulle flytta in i fastigheten. Efter diverse renoveringsarbeten flyttade biblioteket så verksamheten till Järnvägsgatan 16 på våren 1977. Nu fick man dubbelt så stort utrymme till biblioteket och trivsamma lokaler. Den gamla vackra träpanelen i skuren ek kunde bevaras.
I anslutning till biblioteket finns "Marieholmsrummet". Det har tillkommit genom en donation av förre Marieholmsbon Hans B. Hallmark boende i Schweiz. I rummet kan man följa Marieholms utveckling från 1865, då järnvägen kom till byn, fram till senare årtionden. Ett rikhaltigt bildmaterial finns att beskåda. Invigning ägde rum i december 1995 av kulturchefen i Eslövs kommun, Brittmo Bernhardsson. Marieholm är den största biblioteksfilialen utanför tätorten. Förutom bokutlåning har biblioteket haft många utställningar samt arrangerat kulturaftnar. Bibliotekarie är sedan år 1975 Berit Henriksson.
År 1895 ägde världens första biografföreställning rum i Paris. Det nya mediet spred sig snabbt ut över hela världen. I Malmö visades det film på industriutställningen 1896. Till våra trakter kom filmen omkring 1910, då det visades film i Olympia (Folkets hus). Det berättas om en filmföreställning där 1912. Filmen på den tiden var av nitrattyp och därmed mycket brandfarlig. Rätt som det var började filmen rulla in bland åskådarna. Den hade tydligen gått av före uppsamlingshjulet. En eldsvåda hade lätt kunnat bryta ut om filmen hade antänts. Projektorn vevades för hand och en gaslåga förmedlade ljuset. Elektriciteten hade ännu inte kommit till Marieholm.
Sedan Samlingshemmet uppförts 1913 - 1914 flyttades bioverksamheten dit. Elektriciteten kom till Marieholm ungefär samtidigt och då ledningsnätet efter hand förstärktes uppfördes ett speciellt maskinrum med omformare för likström till projektorns ljuskälla. Ljuskällan var en bågtjuslampa med kolstavar. Den första projektom var tysk och var av märket 'Ernemann". Maskinrummet var helt inklätt i plåt som skydd mot filmbränder. Långt senare kom det brandsäkra acetatfilmer.
Spelfilmen som ersatte den gamla kortfilmen hade en visningstid på ungefär en och en halv timme. Filmen var uppdelad i allmänhet i fem akter. Då landsortsbiografer endast använde sig av en projektor uppstod det en paus varje gång som maskinisten skulle lägga i en ny filmrulle. Under stumfilmstiden brukade en pianist spela till filmen i Marieholm. I städerna var det hela orkestrar som spelade. En mycket välkänd och skicklig pianist var fröken Selma Sundelius på Marieholmsgården. En tid skötte en annan pianist underhållningen och det berättas om henne att då det var fullt slagsmål på vita duken mellan två busar, så spelade hon en wienervals, vilket knappast var ett passande stycke.
Så kom ljudfilmen till Marieholm omkring år 1930 och därmed började en ny era. De gamla projektorerna byggdes om med "ljudtillsats" och i Marieholm installerades ytterligare en projektor i början av 1940-talet för att slippa pauser. Vid samma tidpunkt kom också de första färgfilmerna. Publiktillströmningen var störst under 1940-talet. Bion var en stor samlingspunkt i Marieholm för både unga och gamla. Under många år ingick Marieholmsbion i den skånska landortsbiokedjan kallad "Skånebiograferna" som var ledd av Ada Hermodsson i Höör. Som så många andra biografer lades den ner på 1960-talet på grund av att televisionen blev vanlig i hemmen.
Utmed Storgatan ligger numera en förfallen fastighet, som en gång döpts till Samlingshemmet. Den uppfördes åren 1913 - 1914 av fastighets AB Roland med fabrikör Jöns Hansson på yllefabriken, som störste aktieägare. Det blev ett allaktivitetshus med åren. På nedre botten fanns en stor sal, vilken rymde ungefär 200 sittande personer. Vid andra arrangemang då sittplatserna togs bort kunde avsevärt fler få plats. Intill "stora salen" fanns en lokal som kallades "lilla salen" och bakom denna ytterligare ett mindre rum, som under en 15-års period inrymde ett bankkontor under namnet Svenska Handelsbanken. "Lilla salen" användes till sammanträden och olika uppbörder i samhället. På bottenplanet fanns det också en lokal vari det bedrevs kafé och matservering. En trappa upp fanns telefonstation och från 1918 även bibliotek. På 1910-talet och in på 1920-talet var en enkel underhållning på programmet i allmänhet på söndagseftermiddagarna. Det var pianospel, violinspel och flöjtsolo som framfördes. Sång förekom också. En populär sångerska vid namn Anna Hansson vanligen kallad för "Regementets dotter" besökte huset. Föreläsningsföreningen hade de mest populära föreläsarna att framträda här och bland dem kan räknas lektor Hugo Granvik i Landskrona som var en god talare och visade film från sina resor i Afrika i slutet av 1920-talet. Så var det den charmfulle trollkarlen Hector el Neco som framträdde inför en förvånad publik.
Bröderna Lindqvists dragspelskvartett roade många under 1930 och 1940-talen. Teaterverksamhet förekom också där lokala förmågor bland annat spelade "Årsexamen i Ruskaby Skola för 100 år sedan". Revy Spelades 1935 till förmån för biblioteket och dess verksamhet. På 1940-talet var det tre stycken Marieholmsrevyer med idrottsföreningen som arrangör. Frågesporten, som lanserades genom radio av Gösta Knutson, blev också en stor succé i Marieholm. Tremannalag från olika korporationer och föreningar tävlade om Marieholmsmästerskapet för utsålda hus. Så fanns teaterarrangemang genom kringresande teatersäliskap som bland annat spelade "Värmlänningarna" - ett sångspel. Små grupper från stadsteatern i Malmö och Helsingborg framförde olika teaterstycken. Bland lättare underhållning fanns några revysällskap, som reste omkring på den skånska landsbygden. Ett sådant leddes av Hugo Franzen, numera bosatt i Broby, som lanserade några blivande storstjärnor som Git Gay och Gunvor Bergqvist.
I "stora salen" förekom också dans arrangerad av bland annat Marieholms Idrottssällskap och Svenska landsbygdens ungdomsförbund (SLU) med flera. Bordtennis, badminton och brottning tränades också periodvis i lokalen. Omkring 1960, då efter hand både kaférörelse och biograf lagts ner, biblioteket och telefonstation flyttats till andra lokaler, såldes fastigheten till Marieholms kommun. Det var meningen att hela fastigheten skulle byggas om och moderniseras. En kommitté tillsattes för att utreda frågan och ritningar togs fram av arkitekten John Barton från Malmö. Det hela omkullkastades då kommunalnämnden fick för sig att sälja fastigheten för att skapa sysselsättning. En bagare var intresserad att masstillverka småbröd i påsar. Huset såldes för futtiga 30 000 kr. En transformator uppfördes för 20 000 kr, då bagaren ville ha ström till sina eldrivna bakugnar. Flera ägare avlöste varandra sedan den förste gått i konkurs. Bland annat så tillverkades det ett tag skorpor. Det hela blev ett fiasko och någon sysselsättning att räkna med blev det inte. Efter detta har fastigheten varit dans och discolokal, prylmarknad och till sist loppmarknad. Marieholm är numera fattigt på många arrangemang av till exempel kulturkaraktär och det efterlyses en bra och rymlig lokal i Marieholm.
Genom Marieholm rinner Saxån. Ån har sina källor i trakterna kring Trolleholm och rinner ut strax söder om Landskrona. I äldre tider var vattenflödet helt annorlunda. Det var ett jämnare vattenflöde under året, även på sommaren. Utdikningarna var inte så omfattande och ängsmark och "mader" utmed ån hjälpte till att hålla vattenståndet uppe i ån. Detta underlättade också badandet i ån. Det var främst i olika "hölar" som man badade i, till exempel "Lars-Ols höl" och "Anton Nilssons höl" med flera. I Marieholm fanns det en stins på 1910-talet som hette Thulin. Han tog initiativet att bilda en badhusförening 1909. Ett enkelt badhus byggdes intill ån vid Nilssons smedja och via en trappa kom man ner i vattnet. Badhuset hade två avdelningar, en för män och en för kvinnor. Hölen kallades för badhushölen.
Genom minskad vattenföring och ökad förorening genom avloppsutsläpp ansåg sig hälsovårdsnämnden i Reslövs kommun vara tvungen att i slutet av 1940-talet förbjuda bad i Saxån. I samband med första kommunsammanslagningen 1952 hade Reslövs kommun dessföinnan avsatt ett belopp för byggandet av ett bassängbad i Marieholm. I början av 1950-talet tillsattes en kommitté för att utreda badfrågan. Till ordförande utsågs Börje Gustafsson. God marktillgång fanns i Marieholm. För att även kunna lösa idrottsplatsfrågan ansåg kommittén från början att de båda anläggningarna skulle ligga intill varandra för att kunna skapa ett fritidsområde. Så blev också fallet när man fastnade för ett område i samhällets västra del på fastigheten Åkarp 5:1 . Det begränsades i söder av Saxån och i norr av nuvarande Kävlingevägen. Viss stadsplaneändring var nödvändig, då området delvis avsatts för tomter. Enligt ett tidigt stadsplaneförslag från 1930-talet fanns det på området också ritat ett framtida reningsverk. En ritning på bassäng med hopptorn och omklädningsbyggnad togs fram. Simfrämjandet i Stockholm bidrog med grundförslag och civilingenjör Ragnar Ericsson från Hässleholm och badexpert ritade en bassäng som var 25 x 15 meter med tillhörande hopptorn. För byggnaderna svarade ingenjören A Skoog i Malmö.
Då kommunens vatten- och avloppsanläggningar ännu inte kommit till utförande måste en stor brunn grävas intill ån för vattenförsörjningen. Avloppet från toaletter m.m. fick samlas i en rötbrunn och därefter kloreras innan utsläpp i Saxån. Redan från början gick kommittén in för att vattnet skulle renas med en filteranläggning och kloreras. En välkänd reningsfirma Zander & Ingeström i Stockholm levererade reningsutrustningen. Efter anbudsgivning antogs Stävie Byggnads AB som byggentreprenör. Byggkostnaden för det hela uppgick till ungefär 200 000 kr. Anläggningens funktionsduglighet förbättrades redan efter några år då kommunens vatten- och avloppsanläggningar var färdiga att tagas i bruk.
Simkunnigheten ökade snabbt bland ungdomar genom den nya anläggningen. En undersökning bland barn i Reslövs socken år 1953 visade nämligen att av skolbarnen från klass tre och uppåt var det en simkunnighet på endast 7%.
Marieholms friluftsbad invigdes den 19 juni 1955. Invigningen förrättades av Simfrämjandets länsförening v.ordf. Enar Pettersson från Landskrona, då länets landshövding lämnat återbud i sista minuten. Simtävlingarna med hela den skånska eliten leddes av Skånes simförbunds ordförande, den legendariske sportjournalisten Birger Buhre från Malmö. Marieholmsbadet var det första friluftsbadet i Malmöhus län som byggts enligt nya metoder med reningsutrustning m.m. Det skrevs mycket om det i pressen i hela Sverige.
Efter drygt 30 års drift började badet vara ganska nedslitet. År 1987 togs frågan om en ombyggnad upp. Det var livliga diskussioner med bland annat fritidsnämnden och de politiska partierna om byggplanerna. Några politiker ville helt enkelt lägga ner badet. Det blev en kraftig opposition bland Marieholmsborna och den nybildade byaföreningen agerade för ombyggnad. Det blev några förslag. Det bästa förslaget, byaföreningens, kom tyvärr inte till utförande. Marieholmsborna fick i alla fall behålla sitt kära friluftsbad.