Marieholms gästgivargård, eller som den från början hette Åkarps gästgivargård, tillkom under 1690-talet. Den finns inte med i den inventering av skånska gästgivargårdar som gjordes under 1690-talet, men däremot i Skånska postakten från 1718.
Den förste gästgivaren var Nils Knudsson, han ägde själv gården som blev gästgivargård, och låg där den nuvarande gästgivargården ligger. 1703 omkom han vid en skjutsning då han föll av vagnen, troligen på grund av dålig väg, och återfanns död, illa trampad av hästarna.
Knudssons änka gifte om sig med Hans Andersson som var gästgivare tills sin död 1712. Näste gästgivare blev Jöns Pallesson med hustru Hanna Andersdotter. I en rapport 1718 konstaterar man att husen är få och dåliga. Pallesson får dårför besked om att "med det forderligast meed förlust af dess hemman och gästgifweriet skickeligen uplaga alla Huuswarelserne och stallrummen".
Åkarps byamän varnades vid tinget 1726 för "Christel grannar oanständigt lefverne". Pallesson var ansvarig för verksamheten till slutet av 1740-talet då han efterträddes av en man vid namn Orup. Han blev inte lika långlivad gästgivare som sin föregångare utan lämnade gästgiverisysslan 1765.
Då tog korpral Malmberg över verksamheten. Troligen hade han fått titeln gästgivare som en belöning för sin medverkan i Pommerska kriget. Under sin tid som gästgivare blev han åtalad för "Elak sammanlevnad med sin andra hustru". Vad det innebar är svårt att veta, men tydligen medverkade det till att folk blev missnöjda om hur han skotte gästgiveriet.
Johannes Sandberg och hans hustru Catharina Westling tillträdde som gästgivare 1772, även Johannes hade ett militärt förflutet. Han arbetade upp gästgiveriet och fick tinget flyttat från Annelöv tiil Åkarp 1776. Han umgicks inte direkt med byborna, utan hade istället bra kontakt med högreståndsfolket i häradet.
Catharina var mycket skicklig att sköta gästgiveriet, och de hade inte minrte än åtta anställda i slutet av seklet. Detta tillsammans med de kontakter de hade gjorde att Åkarps gästgiveri fick det bästa betyget av all gästgiverierna i länet. I gästgiveriet fanns även en krog som sköttes av Jonas Arfwidsson och hans hustru.
Sandberg drunknade 1798 vid en båttur med en liten fiskebåt till Danmark. Antagligen skulle ha han köpa vin och sprit och med en liten fiskebåt kunde han slippa betala tull för varorna. Samma öde drabbade gästgivare Jöns Persson från Glumslövs gästgivaregård några år tidigare.
Gästgiveriet övertogs av Jacob Äppelman som troligen var son till gästgivaren i Annelöv. Enligt mantalslängder stannade han kvar till 1810 då svärsonen Sundling tog över. Denne va gift med Appelmans dotter Elna. Sundling drev gästgiveriet till 1820, då han troligen avlider, för 1821 står hans änka Elna som gästgivare. G.L. Holm står som näste gästgivare men har då gift sig med Sundlings änka Elna. Hon avlider 1829 och då flyttar Holm till Stockholm.
Fredrik Brandt och Santesson är två som driver gästgiveriet innan Måns Persson tar över ägandet, och Nils Olsson blir arrendator fram till 1858 då Nils Lindström tar över arrendet. Lindström blir senare ägare av gästgiveriet som han köper av Måns Perssons arvingar. Under en tid är August Svensson arrendator på gästgiveriet. Är 1860 härjades gästgivargården av en brand. Gården byggdes upp igen som en lång enplansbyggnad som en bit in på 1900-talet blev försedd med en övervåning. I och med utgången av 2013 upphörde all gästgiveriverksamhet och fastigheten används sedan en tid som flyktingboende.